nothingmorethanthoughts

Jag har en ångest som bara kryper sig inpå. En klump i magen. Ångesten som gör att jag får svårt att andas. Det jobbigaste är att jag inte kan säga vad det är som egentligen händer, eller varför det gör det. Jag kan bli så frustrerad på mig själv, när jag inte förstår mig själv. Jag borde må bra, jag borde inte tänka som jag gör, så mycket som jag gör. Varför gör jag det ändå? Det är det jag inte vet.

Allt sker inte alltid som det borde. Så är de bara. Sånt är livet. Jag får leva med det. För livet är något fint, livet är ett bra påhitt. Världen är en bra plats. Det är vad jag försöker intala mig själv i alla fall.