nothingmorethanthoughts

Så mycket jävla texter om brustna hjärtan, ångestfyllda tonaårssjälar, äckliga tankar. Blir frustrerad. Vill bara att alla ska fatta att det sitter i skallen, att det sitter i inställningen till livet. Det vet jag nu. Det hjälper inte om jag grottan ner mig i mina äckliga tankar och tror att jag inte har något val. För det har jag. Och jag är stark. För så pass mycket negativa tankar jag kan skapa mot mig själv måste betyda att jag är stark, tänk om jag bara kunde använda styrkan att hjälpa istället för att stjälpa mig själv.

Jag är en femtonårig tjej med ett hjärta som värker och ångest ut i fingerspetsarna. Eller är det verkligen så? Jag är en femtonårig tjej som har makt över mitt liv, makt över mitt mående. Jag bestämmer.